ccea

Senaste tiden har jag kännt mig tom, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig. I början var det skönt, med tanke på att jag mått psykiskt dåligt och varit deprimerad i tre år, så det kändes som en lättnad, att inte kunna tänka över huvud taget. Jag började kunna sova på nätterna och jag sov mycket bättre, allt flöt på bara, för en gångs skull. Självklart fanns allt som trycker ner mig kvar men eftersom jag inte tänkte så långt så tänkte jag inte på det heller, och jag började skratta och känna mig glad igen. Sen började dom sömnlösa nätterna igen, men skillnaden nu från innan var att jag inte kom någonstans med dom, eftersom jag inte kunde tänka. Så jag mådde dåligt men stod verkligen och trampade vatten. Jag vill verkligen prata med någon, eller prata gör jag ju, om det. Men jag vet aldrig vad jag ska säga, jag vill bara att folk ska förstå hur det är, hur illa det ligger till. Jag vill på nåt sätt bevisa det och då kommer tanken på självmord.

Visst, mina nära och kära kommer lida, men då kommer inte jag känna av det. Jag kommer inte behöva lida av den här skiten. Fyfan vad underbart det vore.
Men nej, nejnejnejnejnej. Jag ska inte, har lovat hähä..

Godnatt

Nu är jag i början på min sjunde låt på min kära Billy Talent lista på spotify, och än så länge har det inte varit någon reklam. Alls.

Jag lägger defenetivt detta inlägg i kategorin "crap".

Varför blir inte fetstil fetstil när det publiceras? Nu blir jag arg.
(observera att allt detta stod i fetstil)
Fast råkade tänka tillbaka på Winnerbäck live och Peace&Love 2010, då blev jag lite gladare. Kanske lite.

varför är det alltid så helvetes svårt att bara stänga av tven, logga ut från facebook och städa när man vet att det tar mindre tid än en halvtimme? sick duuude!



mitt rum just nu... :(